Framme i Buenos Aires

Det tar sin tid mellan gångerna jag loggar in, så nu kommer det en lång rapport igen. Allt är toppen och Sydamerika är fantastiskt. I går kom vi till Buenos Aires. Vi hann promenera runt i centrum och åt en jättegod biff till middag, som man ska i detta land. Idag blir det tangouppvisning, bland annat.

Här på hotellet är uppkopplingen bra, så innan jag åker härifrån ska jag lägga ut några bilder från det som har hänt hittills.

Men först, den gågna veckan:

Fredag 27/1 och lördag 28/1

Vi lämnade Paraty efter frukost och påbörjade ännu en lång bussdag, eller rättare sagt två bussdagar..Det låter kanske tråkigt med långa bussdagar, men faktum är att de är riktigt roliga. Nån stund sover man förstås. Då ligger man bekvämt på någon av de fem bäddarna i bussen. Vi spelar plump och sitter och pratar. Och så njuter vi av de vackra landskapet som vi kör igenom. Jag har ju redan skrivit det, men jag måste bara upprepa att Brasilien är SÅ fantastiskt grönt och bördigt. Landskapet är i långa sträckor kuperat med gröna kullar som avlöser varandra eller så är det enorma slätter, ofta odlade med bönor och sockerrör eller kaffe och te. I fjärran ser man ofta höga berg. Sjöar och floder bryter av det gröna.

Den natten hade vi vår första bushcamp. Så kallade bushcamp ska jag väl säga, för det var så långt ifrån bush man kan komma. Längs de stora vägarna i Brasilien finns moderna och jättefina rastplatser med servering som är öppen hela natten och lyxiga marmorbeklädda toaletter med med både vatten och toapapper. Vid en sådan sov vi. Överallt där vi har stannat för att tanka och/eller kissa har det också varit jättefina toaletter. Jag känner mig nästan lite snuvar på det äkta rosa busslivet när man kissar bakom en torr grästuva. Fast det blir nog bättre med den saken när vi kommer längre söderut.

På lördag kväll kom vi fram till staden Iguaço, intill de berömda fallen. På campingen fanns en liten pool och det var gudomligt att svalka sig efter två svettiga bussdagar. Några av oss beställde en caipirinha till poolen som vi njöt av i vattnet.

Iguaçofallen

Iguaçofallen ligger i Paranafloden som är Sydamerikas näst största flod och gränsflod mellan Brasilien och Argentina och Argentina och Paraguay. Vid ett ställe i floden, vid staden Iguaço möts alla tre länderna.

Man kan se fallen från både den Brasilianska sidan och den Argentinska. Vi började på söndagen med den Brasilianska. Först tog vi en helikoptertur över fallen. Vattnet rinner ner i som i en jättegrop. Nu har jag suttit i flera minuter och försökt komma på hur man kan beskriva det, men det går faktiskt inte. Det är bara så mäktigt.

På den brasilianska sidan kan man vandra omkring länge längs floden nedanför fallen. Det är en nationalpark med regnskogsliknande skog, där det finns en hel del djur. Allra mest såg vi små näsbjörnar som gick omkring överallt och letade mat i turisternas spår. De är jättesöta med långa, randiga svansar. Nu hade de också ungar som var hur gulliga som helst.

Vi såg en del fåglar och två ganska stora ödlor.

Sedan gick Niklas och jag till en fågelpark där man kunde gå omkring bland papegojor, tucaner och många andra av sydamerikas fåglar. I en inhängnad fanns fjärilar och kolibirer. Jag var helt lyrisk över att stå där och ha de små varelserna vevande med vingarna runt huvudet! Det var riktigt, riktigt roligt.

Nästa dag åkte vi till den Argentinska sidan. Där började vi med en båttur där de körde så långt fram mot det stora fallet som det går och sedan körde in under ett av de mindre fallen. Vattnet slog mot huvudet, man blev genomblöt – och det var skitroligt!

På den här sidan finns också en spång som går ut i floden, ända fram till fallkanten. Att stå där och se den enorma vattenmassorna störta ner framför sig, var en mycket mycket mäkigt känsla..Efter att ha sett fallen uppifrån, nerifrån, framifrån, och från alla sidor, blev detta höjdpunkten, den perfekta pricken över i på en fantastisk upplevelse.

Tre länder på en dag

När vi kom tillbaka från fallen i ARGENTINA till campingen i Iguaço i BRASILIEN åkte sex av oss med taxi till PARAGUAY. Man kommer dit genom att åka över en bro från Iguaço.

Den lilla gränsstaden brukar kallas Paraguays Hong Kong. Där finns många shoppingcentra och förr, men inte nu längre, kunde man köpa billlig elektronik där.

Jag var mest nyfiken på att se, och det lilla vi såg var mycket intressant, om än antagligen inte representativt för resten av landet. Standarden i Paraguay är en helt annan än i det rena och välutvecklade Brasilien. Utanför det stora flådiga köpcentret, var det fullt med skräp och sopor på gatorna. Husen var i bedrövligt skick mitt bland alla reklamskyltar. När de små butikerna och marknadsstånden hade stängt, kom barn och familjer och letade saker bland allt skräp. Allt de kunde tänkas ha användning av, tog de. De såg i och för sig varken jättefattiga eller svältande ut, och flera hade lastbilar som de fyllde med nyfunna grejer, men kontrasten mot det lyxiga köpcentret alldeles intill, var nästan makaber.

Innan vi åkte tillbaks, åt vi på en restaurang i köpcentret, och fick god och vällagad mat, till ett betydligt bättre pris än i dyra Brasilien.

Argentina

I tisdags morse gick färden vidare mot Argentina. Vi fick stå länge vid gränsen innan den kinkiga gränsmilitären släppte in oss, men Marco var glad för det var ändå det snabbaste han hade varit med om under sina elva år som reseledare.

Landskapet förändrades på en gång när vi kom in i Argentina. Det är fortfarande grönt och bördigt, men det är inte samma skira grönska. Det är mer skog, och de öppna områdena är mer åt stäpphållet. Men här finns också stora odlingar. En hel del kor ser man också i köttets förlovade land.

Vårt första stopp i Argentina var staden Oberá, där många svenska immigranter bosatte sig under decennierna runt 1900. I staden finns idag drygt 5000 svenskättlingar och även många från den andra skandinaviska länderna, samt bland annat Tyskland och Holland. En del av dem kan fortfarande svenska. Bland annat togs vi omhand av en underbar kvinna som heter Lucia och fyllde 68 precis när vi var där. Hennes svenska pappa kom till Argentina som sexåring tillsammans med sina föräldrar. Farmoderna vägrade lära sig spanska, så de fortsatte att prata svenska i familjen. Lucia har aldrig varit i Sverige, men pratar helt korrekt svenska.

Två av de andra som tog hand om oss i ”Nordiska huset” hade anfäder som hade tvingats emigrera efter den stora strejken i Kiruna i början av 1900-talet.

På kvällen gjorde de en mycket god grillmiddag åt oss och nästa dag serverade de frukost. Sedan fick vi guidning till några av de svenska ställena i staden, bland annat den svenska kyrkogården, där många av invandrarna och svenskättlingarna ligger begravda.

Vi fick också se den lutherska kyrkan som svenskarna har byggt och skolan som kyrkan driver. Alla gudstjänster och all undervisning sker på spanska idag, men lokalerna var inredda med väldigt mycket svenskt. Gardiner med dalahästar till exempel, och stora målningar med svenska motiv.

Det var väldigt intressant att få höra om svenskättlingarnas liv i Argentina, och det var ingen tvekan om att de verkligen var glada över att få ta hand om oss.

Vi besökte också en teodling och en mateodling. Mate är en teliknande dryck som de går omkring och dricker mest hela tiden.

Vid lunchtid hade vi en timme på stan. Lars-Åke och jag satte oss på ett kafé. Sedan åkte vi allihop till en naturpark utanför stan där det rinner en liten bäck, som på ett ställe kastar sig nerför en klippa på cirka tio meter. Där under kunde man bada, eller snarare duscha. Vi var där i några timmar och bara tog det lugnt. Det blev en skön och rolig eftermiddag i och vid det svalkande vattnet.

Även den kvällen gjorde de en mycket god grillmiddag till oss, och sedan satt de som ville och sjöng tillsammans, innan det var dags att klättra upp på busstaket.

Torsdag den 2 februari

Jag sitter i bussen och skriver. Vi har fortsatt söderut mot Buenos Aires. Det blir en lång bussdag idag, och jag är i matlaget, så det blir att laga både lunch och middag längs vägen idag. Den uppmärksamme vet att jag skrev förut att jag är i taklaget, men jag saknade att vara med och laga mat, så jag bytte.

Landskapet varierar nu mellan stäpp, savann och planterad skog, där träden står i spikraka rader. På stäppen och savannen går kor och tjurar och betar. Jag har också sett några strutsar och en rosa flamingo.

Nu har vi också börjat se en och annan ranch och längs vägen kom en gaucho ridande för ett tag sen.

I kväll blir det bushcamp igen och i morgon hoppas vi på att vara framme i BA lagom för att äta lunch där. Fast just nu ligger vi lite efter i tid, för kardanaxeln gick av på den ena bussen och det tog en stund för våra duktiga chaufförer/mekaniker att hitta en svets och fixa det. Men nu är vi på väg igen och kommer att köra så länge som de orkar.