Patagonien

Torsdag 9 februari

Ja, då är det bussdag igen och exakt tre veckor sedan vi träffades på Arlanda.Ett fenomen som jag upplevde under Afrikaresan förra året och upplever nu igen, är att när dagarna är så välfyllda av händelser och nya erfarenheter, känns tiden lång när man tänker tillbaka. I den vanliga livslunken, även när man är ledig och på semester, kan ju tre veckor ofta kännas som igår, men när man lever så här känns det som oim det var jättelänge sedan. Det är en av känslorna med att leva så här som jag verkligen gillar.

Hela dagen igår gick i lugnets tecken, vilket verkligen var mycket skönt efter dagarna i BA. På kvällen gick åtta av oss till strandbaren och åt en jättegod roquefortfylld färsk fisk med potatisnoisetter. Det var riktigt, riktigt gott. De hade stekt den i aluminiumfolie.

När vi gick därifrån vid 11-halv 12-tiden ville de flesta lägga sig, men jag hade ju sovit på dagen och var inte det minsta trött. Vid bussarna träffade jag på Sandra som ville gå till baren för att se om det skulle bli nån dans där i kväll igen. Det passade mig utmärkt, så jag gick med henne. Det blev ännu en rolig kväll, med mycket prat med dem som jobbar där och deras kompisar som kom dit och en hel del dans.

Vid halv tre gick vi hem och då var jag tillräckligt trött för att somna på en gång och sova gott till strax efter sex när det var dags att stiga upp och äta frukost innan avfärd klockan halv 8.

Stranden vid Monte Hermoso är förresten Argentinas längsta.

Nu åker vi igen genom det gigantiska och enormt platta Pampas. Enskilda rancher är det enda som bryter landskapsbilden där tusentals kor och en del får och hästar går och betar.

Patagonien

Mitt på dagen lämnade vi Pampas och kom in i Patagonien och hundratals mil av trädlös stäpp. Marken är torr och det enda som växer är torra, buskar med få, små, små blad och sandgula grästuvor. Bland buskarna betar får och någon enstaka kor. Jag har sett en hel del fåglar och några lamor vid vägen.

Alldeles nyss gick solen ner. Det var ett vackert skådespel som började med att luften färgades gul. Sedan sjönk solen snabbt över Patagonien och gav ett starkt klart ljus ifrån sig när den gick ner bakom slätten. Nu skimrar ett rödaktigt sken där den nyss var. Vackert, som sagt.

Vi är snart framme i Puerto Madryn där vi ska stanna ett par dagar. Jag ska åka på utflykter där jag hoppas få se pingviner, sjöelefanter, sjölejon och en del andra djur. Det blir intressanta dagar, hoppas jag.

Puerto Madryn

PM är en liten stad vid kusten i Patagonien. En bit härifrån ligger Valdéshalvön. Runt den finns det ett omfångsrikt marint liv, beroende på att två strömmar möts här, en sydlig med kallt vatten och en nordlig med varmt. Halvön är omgiven av två djupa bukter. I den norra strömmar det varma vattnet in och i den södra det kalla. Detta ger utmärkta förhållanden för olika djur att föda och sköta sina nyfödda. Under några månader varje år håller de till här i stora flockar. Mellan juni och december finns det späckhuggare med ungar inne i viken alldeles intill staden. Nu är de långt ute till havs, så några sådana har vi inte fått se, även om det händer att någon eller några enstaka simmar närmare land. Det är inte heller sjöelefanternas tid att vara här, men det fanns i alla fall ett par stycken där vi var i går, fast de lång långt bort på stranden och det var svårt att urskilja dem bland alla sjölejon. För sådana var det massor av, närmare bestämt cirka två tusen, som låg vid vattenbrynet längs stranden. Det var stora, för att inte säga enorma, hannar, på uppemot 500 kilo, med stor man runt huvudet – därav namnet sjölejon. De bevakade sina honor – max 12 stycken – och ungar. Emellanåt närmade sig någon yngre hane och försökte ta någon hona ur flocken, och då blev det slaggis. Honorna låg till synes oberörda av ståhejet och tog hand om sina ungar. De sprang omkring och lekte som barn gör mest. När de blev sugna sökte sig till mamman för att dia lite.

Det var väldigt fint ordnat där vi var, så vi kunde stå nära utan att störa dem. Mycket roligt och intressant var det!

Pingvinerna som föder sina ungar i det här området är magellanpingviner. De blir cirka 45 cm stora och är ursöta där de vankar omkring på stranden. Just nu är det ungefär en halv miljon där vi var, och det var en upplevelse som man inte glömmer i första taget. Flera hundra meter från stranden har de sina nästen under buskarna. Där låg de eller gick omkring och spankulerade. Först såg man bara någon enstaka, men så blev det fler och fler och sedan var de överallt. En del kom jättenära, så att man kunde gå omkring med dem. Många var på väg ner till stranden eller upp därifrån. Nere vid stranden var de allra flesta. De stod tätt i en lång rad, som säkert var en kilometer. Det var helt fantastiskt att få uppleva detta.

Innan vi åkte tillbaka åt vi på en estancia (ranch) i området. De serverade lamm som var fantastiskt gott. Vi såg också små söta bältdjur och vackra guanacor. Det är den sortens lamadjur som finns i det här området. De är lite större och mörkare än de ”vanliga”.

Eftersom vi åker söderut på södra halvklotet och det är sommar här så blir det ljusare och ljusare på kvällar och morgnar. Dessutom säger alla helka tiden att det kommer att bli kallare och kallare. Fast hittills har det varit tvärtom. Igår var det 40 grader här i stan (fast vi var ju som tur var på utflykt och hade det inte fullt så varmt). Vid 11-tiden på kvällen var det fortfarande 31.

Då satt vi för övrigt på Bar Lizzard i stan innan vi tog en promenad runt stan och sedan en taxi hem.

Nu när jag skriver är det lördag eftermiddag. Åsa, Niklas, Lars-Åke och jag gick in till stan i morse och har sedan gått runt och tittat innan vi tog oss en lång lunch. Nu ska jag vila lite.