Om busslivet

Ifall det är någon som funderar på att åka med Rosa Bussarna eller någon som i största allmänhet skulle vilja veta hur det är, så tänkte jag berätta det nu när vi ändå har en till lång bussdag.

RB:s upplägg är att man åker ganska långa sträckor och på det sättet ser stora delar av de länder man reser i, samt stannar på vissa väl valda intressanta platser i några dagar, innan man fortsätter till nästa ställe.

På många resor är det två bussar som kör tillsammans. Ibland kan det vara fler. Man bor och åker i en av bussarna och i den stannar man hela tiden. Man blir alltså en bussgrupp i den stora gruppen. Om man vill kan man i och för sig åka med den andra bussen någon gång, men sina grejer och sin sovplats har man hela tiden i samma buss.

Hur många man är varierar mellan resorna. På Afrikaresan som jag gjorde förra året var vi 30 stycken i varje buss. På den här resan är vi nu 35 stycken, 16 i den här bussen och 19 i den andra.

Åldrarna är blandade. Vi är mellan 20 och 70. På Afrikaresan var den yngste 19 och den äldste 82. Det är ganska jämn fördelning mellan kvinnor och män. Några är par och några kompisar, men de flesta reste iväg själva.

Personalen är fem stycken. Reseledaren, tre chaufförer tillika mekaniker och en matansvarig.

Även om de flesta åker utan kompis så behöver man aldrig vara ensam, om man inte väljer att vara det. Alla är nästan alltid intresserade av att göra saker tillsammans med andra, och man hittar snabbt dem man trivs bäst med. Det betyder dock inte att det blir en massa fasta smågrupper, utan man kan välja att hänga med vem och vilka man vill.

Inne i bussen har alla en egen liten lplastlåda för att ha sina saker i. Lådan har man på hyllan ovanför sätena. Resväskan har man på ett särskilt ställe och en ryggsäck kan man ha under något säte. Sovsäckar och andra nattgrejer har man på en särskild plats under dagen.

Det blir rätt trångt med grejer i bussen, men det funkar bra om alla plockar undan sina saker när de inte använder dem. På den här resan är det inte så trångt som det var på Afrikaresan där vi var så många, så alla har förhållandevis gott om utrymme för sina grejer. MEN; Även om det här låter välordnat så är det grejer överallt och en del letar alltid sina saker! Det är sådant man får ha tolerans med på en sådan här resa.

Hög tolerans och hänsyn krävs det att man är beredd att visa. Samtidigt får man räkna med att det finns minst EN som man kommer att uppleva som den mest egocentriska och hänsynslösa person man någonsin träffat. Så var det på förra resan och så är det på den här. Sådant får man klara av att leva med.

I gengäld får man en massa nya, härliga, underbara vänner som man delar en mycket speciell och minnesvärd del av livet med. Det sociala livet är roligt, med många glada skratt och tokigheter, men också med mycket närhet och värme. Och en och annan romans.

På många RB-resor är festandet ganska intensivt, på andra, som den här, är det inte särskilt stort, även om det dricks en hel del alkohol varje dag. Väljer man att inte göra det, så är det så klart helt okej. Men om man har problem med att andra dricker ofta och ibland mycket i ens sällskap, ska man nog välja en annan resa. Nu ska detta inte missförstås; det är ett, i mitt tycke, mycket måttligt drickande på den här resan.

När vi är på något av resmålen gör man vad man vill på dagan och nätter. Besöker de ställen man vill se och uppleva, åker på egna utflykter, går och äter där man vill och går ut på kvällarna om man vill det. Ibland ordnas det någon gemensam utflykt, men man kan alltid välja att inte följa med. Det mesta gör man med några av reskamraterna. Ibland kanske man väljer att gå någonstans själv.

På några ställen, framför allt i de större städerna, bor man på enkla hotell eller vandrarhem. Då delar man rum med två eller några stycken. I övrigt är det bussen och campingplatser som gäller. Då sover man antingen i bussen eller på busstaket under en presening. Madrasserna är sköna och 90 cm breda. Man sover jättegott på taket. Inne blir det för varmt, enligt mig. Andra tycker förstås tvärtom.

Beroende på hur många man är på resan, kan det vara nödvändigt att man delar madrass. De flesta ligger då skavföttes och även det går mycket bättre än man tror. På den här resan är det dock gott om plats och de flesta har aldrig behövt dela madrass. På Afrikaresan var det tvärtom.

Överlag är standarden på duschar och toaletter hög på rastplatser, bensinstationer och campingar. Vi har bara stannat längs vägen för kisspaus några få gånger. I Afrika var det helt annorlunda.

Vi äter en del mål vid bussen. Den som är matansvarig planerar och handlar. Vi är uppdelade i matlag som hjälper till att göra i ordning en dag var. Det blir några gånger under hela resan. Varje buss har också ett taklag som sätter upp och tar ner preseningen och lägger ut/tar in madrasserna på taket när vi kommer till en ny plats eller ska åka vidare.

En annan sak som vi hjälps åt med är att ta ut och ställa in alla bord och bänkar som vi sitter vid när vi äter. Vi har också eget ansvar för att hålla bussen städad, så vi sopar den minst en gång per dag.

Bussdagarna fördriver vi med att prata, spela kort, läsa, skriva, sova och njuta av omgivningarna. Ibland är det bussfest, fast det har inte varit mycket av den saken på den här resan. I alla fall inte jämfört med Afrikaresan.

Med jämna mellanrum stannar vi, antingen för att äta, tanka eller bara kissa.

Om det här låter förskräckligt eller alldeles underbart vet jag inte. Antagligen beror det på den som läser. En sak är i alla fall säker; jag gillar det här sättet att resa. Det passar mig på flera sätt. Men självklart finns det för- och nackdelar - precis som med alla andra sätt att resa. Troligen är det inte den sista Rosa Bussresan jag gör.