Torsdag-torsdag

Livstecken nr 1

Idag när jag nu äntligen letar upp internet, är det torsdag och en vecka sedan avfärd från Arlanda. Det har varit en fantastisk vecka med en massa upplevelser. Jag har skrivit lite om vad vi har gjort varje dag och nu lägger jag ut allt i ett enda inlägg, så det blir lite långt.

Ibland nämner jag en del namn, och det är förståss reskamrater men oftast bryr jag mig inte om att presentera dem nämnare. Sitter för övrigt på en seg lina och det blir inga bilder. Den sega linan finns på ett strandkafé i Brasilien. DET är INTE segt!

Fredag kväll efter en första dag i Rio de Janeiro

Jag tar det väl från början. Tågresan ner gick bra, Jag sov hyfsat och vi var bara en halvtimme sena. Det gjiorde ju inget eftersom jag hade fem och en halv timmar på Arlanda innan vi skulle träffas.

Sprang på Hasse och Karin ganska snart, De bor i Skåne och var med på Afrikaresan förra vintern. Jag hann prata med dem en god stund innan deras vänner från en tidigare resa dök upp och de skulle umgås en stund. Sedan ringde jag Sigge, min gamle kompis som jobbar på Arlanda och han kom och vi pratade bort en timme eller så. En stund senare kom Mari, som jag fått kontakt med på facebook och som skulle med som extra chaufför. Strax senare kom Jonas, som också var på Afrikaresan. Vi tre gick och åt och efter en stund anslöt Hasse och Karin. Vid fem gick vi till mötesplatsen där de flesta redan hade samlats och fler kom till allt eftersom. Vi hälsade och försökte lägga några namn på minnet. Sedan var det snart dags att gå till incheckning och säkerhetskontroll.

Halv åtta gick planet. Vi mellanlandade och bytte plan i Paris. Sedan tog det elva timmar till Rio. Det gick bra och jag sov hyfsat. Det var för övrigt min femte långa flygresa.

I Rio möttes vi först av Jenny, våran mat-Jenny från Afrikaresan, som jobbar även på denna, och våran Edvin, som var extrachaffis i Afrika och nu kör en av bussarna här. Marco, vår reseledare och Ronny som kör den andra bussen var också där. Marco kommer från Bolivia och jobbar åtta månader om året som reseledare på Rosa Bussarna i Sydamerika. Resten av året bor han i Sverige.

Vi åkte till hotellet som ligger ett stenkast från COPACABANA! Den mytomspunna stranden. Det blev två korta sol och bad och däremellan bekantade vi oss med omgivningarna. Att det är proppfullt med folk på stranden är väl en onödig information, men den är jättefin med mjuk, gyllengul sand. Inte särskilt badvänlig dock, om man inte gillar stora vågor. Det är det nämligen. Faktiskt de största vågor jag någonsin badat i. Jodå, det finns större, men det är kul och lite scary.

På kvällen gick vi allihop (vi är 37 med personal) till en restaurang som serverar traditionell brasiliansk mat. Det var suchi (fast så heter det inte här), skaldjur, sallader och så serverade de kött direkt från stora grillspett. Jättegott var det! Efteråt drack jag en caipirinha, och det var riktigt gott.

Sedan gick en del av oss till en bar på stranden. Där blev det en till caipirinha, men inte med den traditionella limefrukten, utan passionsfrukt.

Efter en lång resa blev det kort sagt en lugn men innehållsrik dag.

Lördag

Mari, Lars-Åke från Umeå och jag steg upp och gick till stranden klockan 7. Dert var härligt med ett morgondopp. Fast det blev inte riktigt som jag hade tänkt mig. Inbillade mig nämligen att vågorna skulle vara mindre på morgonen och att jag skulle kunna simma lite. Det gick inte, kan jag säga... Vågorna var högre än i går.

Sedan åkte vi, ett gäng på nio personer, till Kristusstatyn. Det var mäktigt att vara där, men det gällde att fokusera på det fantastiska hantverket, för att inte kvävas i alla köer, trängsel och kommersialism. Religionen genererar i sanning pengar...

Utsikten däruppifrån är magnifik. Det är oerhört vackert här, med bördiga berg i fantastiska former,

Kristusstatyn tog en stor del av dagen, så sedan orkade vi bara med ett sent bad och en trevlig middag.

Söndag

Det finns verkligen mycket här som man skulle vilja se. Jag började dagen med ett kallt morgondopp med Lars-Åke – ja det var verkligen kallt. Fötterna isade när man gick i. Vågorna var dessutom ännu högre än det varit tidigare, Jag har tappat termometern, men tror att det var 18 grader.

Sedan åkte han, Niklas och jag med lokalbuss till Niteroí, en liten stad som ligger på andra sidan bukten. Där gick vi till MAC (Museo Arte Contemporario, dvs Museet för samtida konst). Det ligger i en känd byggnad som är ritad av arkitekten Oscar Niemeier som också ritade Brasilia när den byggdes upp till administrativ huvudstad på 60-talet. Den är verkligen späjsad, i ordets rätta bemärkelse; den har formen av ett flygaden tefat. Som utställningslokal är den fenomenal med sin runda form och vita väggar. Vi tittade på utställningarna med verk av samtida brasilianska konstnärer, och den var intressant.

För att komma tillbaka till Rio äkte vi båt över bukten. Det var en vanlig ”kollektivtrafikbåt”. Från den hade man fin vy över staden, från vattnet. Sedan gick vi en promenad i de centrala delarna av stan, från den lilla hamnen till tunnelbanan. Vi tog den tillbaka till vårat område och gick sedan och åt en stor jättegod hemgjord hamburgare med köttet på ena brödhalvan och bacon och smält ost på¨den andra och riktiga pommes frites till det.

När vi kom tillbaka gick vi till stranden och tog ett dopp och på kvällen gick vi till en liten restaurang i närheten. Jag var fortfarande mätt sedan den sena lunchen och tog bara något att dricka, men några av de andra beställd in något litet att äta. Marie fick två stora hårda, runda bollar, fyllda med ris och lök. De såg ut som enorma bajskolvar. Smaklösa.

Vilken dag!

I måndags morse skippade jag badet eftersom vi skulle iväg klockan 9 på en tur med guide till två favelor. En favela är ett bostadsområde där de fattigare människorna bor. De kan jämföras med kåkstäderna i Afrika, fast husen är av mycket bättre kvalitet, murade i sten och tegel. Favelorna är ofta väldigt stora. Husen äe små och ligger mycket tätt, i ett virrvarr av metertrånga gränder och trappor. Det var mycket intressant och lärorikt. Arbetslösheten är hög, men många som bor där har också jobb, vanligen lågavlönade.

I favelorna forekommer inga stölder, rån och liknande kriminalitet, Det beror på att de kontrolleras av gäng som sysslar med en helt annan typ av kriminalitet, drog- och vapenhandel. De vill naturligtvis inte ha polisen i närheten och därför ser de till att inga småbrott sker. Skulle någon butik bli rånad, så tas rånaren snabbt ”omhand” av gängen.

Vår guide, som var mycket kunnig och intresant, berättade om hur polisen så sent som för två månader sedan, tog kontroll över en favela, genom en välplanerad och lyckad insats mot gängets huvudledare med flera.

På eftermiddagen åkte Lars-Åke, Niklas och jag, efter en kopp kaffe och en kaka, till centrum. Därifrån gick vi till Rios gamla stad, Sankta Helena. Vi kom till en fantastisk trappa som en konstnär har klätt med mosaik. Nu pratar jag inte om vilken liten trappa som helst, utan om hundratals steg och minst hundra meter. Trappan var inklädd i kakel  på båda sidor och mellan alla trappsteg. Det var bilder från olika delar av världen och med olika budskap om kärlek och samhörighet, men också konst, musik, natur, mat och idrott. Häftigt är bara förnamnet.

I Sankta Helena gick v i runt på kullerstensgator och tittade på hus och gatukonst. Graffiti är en stor del av Rios själ. Staden är smyckad med oerhört mycket vacker konst. Vi stannade till på en liten servering och tog något att äta och dricka. När vi hade gått oss mätta, tog vi en buss ner till centrum och gick och tittade på den fantastiska moderna wigwamformade katedralen, med stora vackra färgade glasfönster. Sedan promenerade vi en bit till tunnelbanan i centrum och åkte hem.

På kvällen hängde jag med ett gäng till en sambaklubb på Rios bargata i stan. Först åt vi på en liten enkel restaurang där det serverades traditionell husmanskost och där gästerna, förutom vi, var brasilianare. Menyn var bara på portugisiska och några beställde rätter som de inte visste vad det var. Det var rätt kul när kyparen kom in med tunga och annat som vi inte kunde lista ut vad det var.

På klubben spelade ett underbart gubbsambaband, med en superbra sångare, fem slagverkare, en gitarrist som spelade baskompet på sin sjusträngade, samt en ukulele. De spelade riktig gammaldags samba, utan uppehåll mellan låtarna. Det var så bra så det går inte att säga. Vi dansade och dansade och dansade och dansade... Jag hade kunnat stanna tills det var dags att åka hem och äta frukost, men vid halv tre kom vi överens om att åka hem. Sista kvällen i Rio, blev verkligen perfekt och alldeles underbar!

Äntligen bussen!

Klockan nio i morse satte vi oss i bussarna och började vår färd vidare. Nu åker vi söderut med Atlanten på vår vänstra sida, i ett kuperat landskap med bördiga kullar som avlöser varandra. Vägen är ganska backig och slingrig och nere vid vattnet ser vi härliga badstränder. Det är grönt med mycket träd och andra växter. Vi har ätit lunchbuffé på en restaurang längs vägen. Det var många mystiska grytor kan jag lova. Maten är väldigt god och känns mycket inhemsk. Lite väl inhemsk ibland...

Om cirka en timme är vi framme på en campingplats som ligger utanför den lilla standen Parathy. Ikväll blir det grillparty.

Jag är med i taklaget, så när vi kom fram började vi med att sätta upp det. Sedan blev det en välbehövlig dusch innan middagen, som vi fick nygrillad på en strandbar alldeles intill. Det var en trevlig kväll, som slutade med att Niklas tog fram gitarren och några av oss satt och sjöng.

Onsdag och båttur

Campingen ligger alldeles vid havet och det finns en strand här, men det är väldigt långgrunt. Runt omkring på småöar och längs kusten finns det däremot jättefina stränder. Till en del av den går det båtturer och en sådan åkte vi på i onsdags. Den utgick från hamnen inne i stan. Vi åkte genom ett vackert, kuperat och bördigt kustlandskap med klart vatten, gröna kullar och små stränder. På fyra ställen stannade vi och badade från båten och/eller någon strand. Vi fick också en god lunch. Vädret var fantastiskt och vattnet jättevarmt..Vi var ute i fem timmar och det var helt enkelt en underbara dag.

På kvällen gick några av oss in till stan igen och åt på en liten restaurang.

Paraty

Paraty är en liten stad där den gamla delen anlades under kolonialtiden. Gatorna är belagda med stora kullerstenar och kantade med pittoreska små vitmålade hus med dörrar och annan utsmyckning i fina färger. I torsdags gick vi in till stan och gick runt och tittade och fotade. Dessutom hände det oväntade att jag hittade en klänning som jag köpte!

I en liten butikslokal satt en jazzpianist och sålde sina skivor. Jag köpte den senaste med brasiliansk jazz där han spelade egna arrangemang tillsammans med kompinstrument. Jag köpte också en samlings-cd med traditionell samba. Hörde lite av första låten och den verkar riktigt bra.

Ja, detta var en sammanfattning av vad vi har gjort hittills. Nu kanske det dröjer igen innnan jag hittar in på internet. Hoppas det i alla fall framgått att jag har det BRA!