Torsdag-torsdag

Livstecken nr 1

Idag när jag nu äntligen letar upp internet, är det torsdag och en vecka sedan avfärd från Arlanda. Det har varit en fantastisk vecka med en massa upplevelser. Jag har skrivit lite om vad vi har gjort varje dag och nu lägger jag ut allt i ett enda inlägg, så det blir lite långt.

Ibland nämner jag en del namn, och det är förståss reskamrater men oftast bryr jag mig inte om att presentera dem nämnare. Sitter för övrigt på en seg lina och det blir inga bilder. Den sega linan finns på ett strandkafé i Brasilien. DET är INTE segt!

Fredag kväll efter en första dag i Rio de Janeiro

Jag tar det väl från början. Tågresan ner gick bra, Jag sov hyfsat och vi var bara en halvtimme sena. Det gjiorde ju inget eftersom jag hade fem och en halv timmar på Arlanda innan vi skulle träffas.

Sprang på Hasse och Karin ganska snart, De bor i Skåne och var med på Afrikaresan förra vintern. Jag hann prata med dem en god stund innan deras vänner från en tidigare resa dök upp och de skulle umgås en stund. Sedan ringde jag Sigge, min gamle kompis som jobbar på Arlanda och han kom och vi pratade bort en timme eller så. En stund senare kom Mari, som jag fått kontakt med på facebook och som skulle med som extra chaufför. Strax senare kom Jonas, som också var på Afrikaresan. Vi tre gick och åt och efter en stund anslöt Hasse och Karin. Vid fem gick vi till mötesplatsen där de flesta redan hade samlats och fler kom till allt eftersom. Vi hälsade och försökte lägga några namn på minnet. Sedan var det snart dags att gå till incheckning och säkerhetskontroll.

Halv åtta gick planet. Vi mellanlandade och bytte plan i Paris. Sedan tog det elva timmar till Rio. Det gick bra och jag sov hyfsat. Det var för övrigt min femte långa flygresa.

I Rio möttes vi först av Jenny, våran mat-Jenny från Afrikaresan, som jobbar även på denna, och våran Edvin, som var extrachaffis i Afrika och nu kör en av bussarna här. Marco, vår reseledare och Ronny som kör den andra bussen var också där. Marco kommer från Bolivia och jobbar åtta månader om året som reseledare på Rosa Bussarna i Sydamerika. Resten av året bor han i Sverige.

Vi åkte till hotellet som ligger ett stenkast från COPACABANA! Den mytomspunna stranden. Det blev två korta sol och bad och däremellan bekantade vi oss med omgivningarna. Att det är proppfullt med folk på stranden är väl en onödig information, men den är jättefin med mjuk, gyllengul sand. Inte särskilt badvänlig dock, om man inte gillar stora vågor. Det är det nämligen. Faktiskt de största vågor jag någonsin badat i. Jodå, det finns större, men det är kul och lite scary.

På kvällen gick vi allihop (vi är 37 med personal) till en restaurang som serverar traditionell brasiliansk mat. Det var suchi (fast så heter det inte här), skaldjur, sallader och så serverade de kött direkt från stora grillspett. Jättegott var det! Efteråt drack jag en caipirinha, och det var riktigt gott.

Sedan gick en del av oss till en bar på stranden. Där blev det en till caipirinha, men inte med den traditionella limefrukten, utan passionsfrukt.

Efter en lång resa blev det kort sagt en lugn men innehållsrik dag.

Lördag

Mari, Lars-Åke från Umeå och jag steg upp och gick till stranden klockan 7. Dert var härligt med ett morgondopp. Fast det blev inte riktigt som jag hade tänkt mig. Inbillade mig nämligen att vågorna skulle vara mindre på morgonen och att jag skulle kunna simma lite. Det gick inte, kan jag säga... Vågorna var högre än i går.

Sedan åkte vi, ett gäng på nio personer, till Kristusstatyn. Det var mäktigt att vara där, men det gällde att fokusera på det fantastiska hantverket, för att inte kvävas i alla köer, trängsel och kommersialism. Religionen genererar i sanning pengar...

Utsikten däruppifrån är magnifik. Det är oerhört vackert här, med bördiga berg i fantastiska former,

Kristusstatyn tog en stor del av dagen, så sedan orkade vi bara med ett sent bad och en trevlig middag.

Söndag

Det finns verkligen mycket här som man skulle vilja se. Jag började dagen med ett kallt morgondopp med Lars-Åke – ja det var verkligen kallt. Fötterna isade när man gick i. Vågorna var dessutom ännu högre än det varit tidigare, Jag har tappat termometern, men tror att det var 18 grader.

Sedan åkte han, Niklas och jag med lokalbuss till Niteroí, en liten stad som ligger på andra sidan bukten. Där gick vi till MAC (Museo Arte Contemporario, dvs Museet för samtida konst). Det ligger i en känd byggnad som är ritad av arkitekten Oscar Niemeier som också ritade Brasilia när den byggdes upp till administrativ huvudstad på 60-talet. Den är verkligen späjsad, i ordets rätta bemärkelse; den har formen av ett flygaden tefat. Som utställningslokal är den fenomenal med sin runda form och vita väggar. Vi tittade på utställningarna med verk av samtida brasilianska konstnärer, och den var intressant.

För att komma tillbaka till Rio äkte vi båt över bukten. Det var en vanlig ”kollektivtrafikbåt”. Från den hade man fin vy över staden, från vattnet. Sedan gick vi en promenad i de centrala delarna av stan, från den lilla hamnen till tunnelbanan. Vi tog den tillbaka till vårat område och gick sedan och åt en stor jättegod hemgjord hamburgare med köttet på ena brödhalvan och bacon och smält ost på¨den andra och riktiga pommes frites till det.

När vi kom tillbaka gick vi till stranden och tog ett dopp och på kvällen gick vi till en liten restaurang i närheten. Jag var fortfarande mätt sedan den sena lunchen och tog bara något att dricka, men några av de andra beställd in något litet att äta. Marie fick två stora hårda, runda bollar, fyllda med ris och lök. De såg ut som enorma bajskolvar. Smaklösa.

Vilken dag!

I måndags morse skippade jag badet eftersom vi skulle iväg klockan 9 på en tur med guide till två favelor. En favela är ett bostadsområde där de fattigare människorna bor. De kan jämföras med kåkstäderna i Afrika, fast husen är av mycket bättre kvalitet, murade i sten och tegel. Favelorna är ofta väldigt stora. Husen äe små och ligger mycket tätt, i ett virrvarr av metertrånga gränder och trappor. Det var mycket intressant och lärorikt. Arbetslösheten är hög, men många som bor där har också jobb, vanligen lågavlönade.

I favelorna forekommer inga stölder, rån och liknande kriminalitet, Det beror på att de kontrolleras av gäng som sysslar med en helt annan typ av kriminalitet, drog- och vapenhandel. De vill naturligtvis inte ha polisen i närheten och därför ser de till att inga småbrott sker. Skulle någon butik bli rånad, så tas rånaren snabbt ”omhand” av gängen.

Vår guide, som var mycket kunnig och intresant, berättade om hur polisen så sent som för två månader sedan, tog kontroll över en favela, genom en välplanerad och lyckad insats mot gängets huvudledare med flera.

På eftermiddagen åkte Lars-Åke, Niklas och jag, efter en kopp kaffe och en kaka, till centrum. Därifrån gick vi till Rios gamla stad, Sankta Helena. Vi kom till en fantastisk trappa som en konstnär har klätt med mosaik. Nu pratar jag inte om vilken liten trappa som helst, utan om hundratals steg och minst hundra meter. Trappan var inklädd i kakel  på båda sidor och mellan alla trappsteg. Det var bilder från olika delar av världen och med olika budskap om kärlek och samhörighet, men också konst, musik, natur, mat och idrott. Häftigt är bara förnamnet.

I Sankta Helena gick v i runt på kullerstensgator och tittade på hus och gatukonst. Graffiti är en stor del av Rios själ. Staden är smyckad med oerhört mycket vacker konst. Vi stannade till på en liten servering och tog något att äta och dricka. När vi hade gått oss mätta, tog vi en buss ner till centrum och gick och tittade på den fantastiska moderna wigwamformade katedralen, med stora vackra färgade glasfönster. Sedan promenerade vi en bit till tunnelbanan i centrum och åkte hem.

På kvällen hängde jag med ett gäng till en sambaklubb på Rios bargata i stan. Först åt vi på en liten enkel restaurang där det serverades traditionell husmanskost och där gästerna, förutom vi, var brasilianare. Menyn var bara på portugisiska och några beställde rätter som de inte visste vad det var. Det var rätt kul när kyparen kom in med tunga och annat som vi inte kunde lista ut vad det var.

På klubben spelade ett underbart gubbsambaband, med en superbra sångare, fem slagverkare, en gitarrist som spelade baskompet på sin sjusträngade, samt en ukulele. De spelade riktig gammaldags samba, utan uppehåll mellan låtarna. Det var så bra så det går inte att säga. Vi dansade och dansade och dansade och dansade... Jag hade kunnat stanna tills det var dags att åka hem och äta frukost, men vid halv tre kom vi överens om att åka hem. Sista kvällen i Rio, blev verkligen perfekt och alldeles underbar!

Äntligen bussen!

Klockan nio i morse satte vi oss i bussarna och började vår färd vidare. Nu åker vi söderut med Atlanten på vår vänstra sida, i ett kuperat landskap med bördiga kullar som avlöser varandra. Vägen är ganska backig och slingrig och nere vid vattnet ser vi härliga badstränder. Det är grönt med mycket träd och andra växter. Vi har ätit lunchbuffé på en restaurang längs vägen. Det var många mystiska grytor kan jag lova. Maten är väldigt god och känns mycket inhemsk. Lite väl inhemsk ibland...

Om cirka en timme är vi framme på en campingplats som ligger utanför den lilla standen Parathy. Ikväll blir det grillparty.

Jag är med i taklaget, så när vi kom fram började vi med att sätta upp det. Sedan blev det en välbehövlig dusch innan middagen, som vi fick nygrillad på en strandbar alldeles intill. Det var en trevlig kväll, som slutade med att Niklas tog fram gitarren och några av oss satt och sjöng.

Onsdag och båttur

Campingen ligger alldeles vid havet och det finns en strand här, men det är väldigt långgrunt. Runt omkring på småöar och längs kusten finns det däremot jättefina stränder. Till en del av den går det båtturer och en sådan åkte vi på i onsdags. Den utgick från hamnen inne i stan. Vi åkte genom ett vackert, kuperat och bördigt kustlandskap med klart vatten, gröna kullar och små stränder. På fyra ställen stannade vi och badade från båten och/eller någon strand. Vi fick också en god lunch. Vädret var fantastiskt och vattnet jättevarmt..Vi var ute i fem timmar och det var helt enkelt en underbara dag.

På kvällen gick några av oss in till stan igen och åt på en liten restaurang.

Paraty

Paraty är en liten stad där den gamla delen anlades under kolonialtiden. Gatorna är belagda med stora kullerstenar och kantade med pittoreska små vitmålade hus med dörrar och annan utsmyckning i fina färger. I torsdags gick vi in till stan och gick runt och tittade och fotade. Dessutom hände det oväntade att jag hittade en klänning som jag köpte!

I en liten butikslokal satt en jazzpianist och sålde sina skivor. Jag köpte den senaste med brasiliansk jazz där han spelade egna arrangemang tillsammans med kompinstrument. Jag köpte också en samlings-cd med traditionell samba. Hörde lite av första låten och den verkar riktigt bra.

Ja, detta var en sammanfattning av vad vi har gjort hittills. Nu kanske det dröjer igen innnan jag hittar in på internet. Hoppas det i alla fall framgått att jag har det BRA!

Äventyret kan börja!

Idag är det exakt ett år sedan jag kom hem från Afrika efter den förra resan med Rosa Bussarna. Idag har jag också börjat packa! 

Just nu står en halvfull resväska på golvet. Blir intressant att se vad den väger när jag är klar… antagligen får jag ta ur en del - och då ska gudarna veta att jag inte har tagit med något onödigt! Nästan inget, i alla fall J 

Det här blir mitt sista inlägg innan avfärd. När nästa blir står skrivet i stjärnorna. Men antagligen blir det någon av de första kvällarna. I Rio lär det ju inte vara svårt att hitta internetcaféer. 

Idag har jag fixat färdigt allt som behöver ordnas. Sedan har jag tömt och avfrostat frysen och varit med krukväxterna och lite frysvaror till mamma, där jag också åt middag. 

I morgon blir det tvätt, städ, packa klart och sedan ska jag bli bjuden på stans nyaste restaurang. Vad glad och tacksam jag är över en sådan vän som vill önska trevlig resa på det fantastiska sättet! 

Sent på kvällen, efter bilfärd till Jörn, intar jag min liggplats på tåget. Därefter går det väl ”som på räls” till Arlanda. Där har jag stämt träff med en känd och en sedan tidigare okänd reskamrat för gemensamt käkande innan vi träffar de övriga klockan 17. Nån timme senare sitter vi på planet och äventyret kan börja! 

Ha det bra alla vänner och glöm aldrig att jag blir glad av kommentarer i bloggen :)

Sista tio dagarna

Pucón

Efter Bariloche lämnar vi Argentina för gott och resten av tiden blir i Chile. Chile är ju ett väldigt, väldigt långsmalt land, med kust och berg mest överallt. Lite söder om mitten av landet ligger staden Pucón vackert vid sjön Villarica och vulkanen med samma namn. Även här finns det många möjligheter till aktiviteter som bad i varma källor, forsfärder och vandringar. Det går att gå med stegjärn och ishacka uppför vulkanen Villarica. Toppen ligger på 1400 meter och det är tydligen ganska vanligt att man inte klarar det om man är en vanlig vandrare. Vi får väl se.

San Javier

Efter Pucón fortsätter vi norrut genom ett vackert landskap med vingårdar och små städer. Vi stannar i staden San Javier som faktiskt ligger ganska precis mitt i landet. Därifrån åker vi till vindistriktet Via del Mar, där vi får se hur vinproduktionen går till och smaka på och njuta av ett riktigt chilenskt vin.

Santiago de Chile

Resan avslutar vi med några dagar i landets huvudstad Santiago de Chile, staden där varje gata slutar med en andtopp! Alla dessa berg som omger staden, ger också en massa inversion, så smog är vanligare än klar luft. Ljudnivån lär dessutom vara hög. Trots det sägs den vara charmig och full av överraskningar. Det blir nog några bra sista dagar.

Viktiga saker att hinna med innan avfärd

För en snö- och vinterälskare som mig, var tidpunkten en av de svåraste aspekterna att ta ställning till när jag bestämde mig för resan, dvs nu, när vintern är som bäst. Den vill jag ju egentligen inte missa, men eftersom jag ville åka på just den här resan, hade jag egentligen inget val.

Jag försöker kompensera detta genom att ta vara på  vintern nu innan jag far, och sen är det ju kvar någon vecka med bra skidföre när jag kommer tillbaka, eller, flera veckor om jag åker norrut.

Längdskidorna har jag hunnit nöta några gånger och idag gjorde jag något som tillhör det allra roligaste jag vet; pulsade uppför ett berg i djupsnö!

Jajaja, jag vet att det ser ut att vara nerför, men det är en synvilla :) Vi gick uppför!

Som tur är, har jag en god vän som är lika pulsgalen som jag, och vi fick en härlig sista tur idag, innan jag åker.

En häftig naturupplevelse fick vi också vara med om. Ett trettiotal (minst) orrar flög upp framför oss från sina gömmor i snön! Tyvärr var kameran inte framme just då, men någon enstaka orre kom i alla fall med på bild. Det var fullt med hål i snön där de legat, och vid en del av dem såg man vingavtryck. Snacka om snöänglar i den högre skolan!



När vi tyckte att vi hade gått tillräckligt satte vi oss och fikade.

Med den här utsikten:

Nu kan jag fara till SA med stillat snösinne och nu ska jag fortsätta att berätta om resan.

El Calafate

Efter ett par dagar i sydligaste Chile fortsätter vi norrut genom att köra in i Argentina igen och kommer till El Calafate och glaciärernas land. Där ska vi bland annat bekanta oss med glaciären Moreno. Den är 250 km2 stor och 30 km lång. Medelhöjden över havet är 74 meter och under havsytan är den 170 meter. Alltså, fattar ni!!!??

El Chalten

Sedan fortsätter vi till El Chalten, en bergsby vid foten av Fitz Roy, berget som anses vara ett av de mest svårklättrade i världen. Byn är utgångspunkt för vandrare och bergsklättrare och vi ska vara här i några dagar. Förhoppningsvis blir det glaciärvandring och annat spännande.

Soluppgången färgar berget fantastiskt rött och det blir säkert tidig uppstigning någon morgon för att inte missa det.

Bariloche

San Carlos de Bariloche är en stad nära gränsen mellan Argentina och Chile. Bariloche är också ett äventyrcentra med möjligheter till forsränning, kayaking, ridning, vandring och en massa andra friluftsaktiviteter. Staden ligger på södra sidan av sjön Nahuel Huapi Lake. Den skär in i flera glaciärdalar och är som djupast 438 meter. Det lär finnas fina stränder längs den, men undrar vilken temperatur det är på vattnet?

Så ser resans nästa 1½ vecka ut. När vi åker vidare har det hunnit bli den 29 februari.

Tack Olaf Schneider (http://blog.olafschneider.de) för bilderna!

Dag 22-33

I går kväll blev jag bjuden på "avskedsmiddag" hos en god vän. Synnerligen trevligt så här i alla sista minuten-bestyr! Fantastiskt gott var det också.

Puerto Madryn

Resan fortsätter söderut. Härnäst följer några veckor på olika platser i det väldiga området som kallas Patagonien, det vill säga den sydligaste delen av Sydamerika som avgränsas av Stilla Havet, Atlanten och Pampas. Dramatiska kuster, enorma trädlösa högplatåer, stora sjöar och Anderna tillhör landskapsbilden här. Har hört människor som formligen älskar det stora ödsliga och andra som blir deppade och vill därifrån. Blir intressant att se om jag tillhör den kategori som jag tror att jag gör… (Gissa vilken!)

Första anhalt blir Puerto Madryn, som inte är ödsligt utan en ganska stor stad vid kusten. Den ligger bra till för att ta sig till platser där man kan se pingviner, späckhuggare, bardvalar och andra valar, sjölejon och sjöelefanter. Valdeshalvön som ligger längs kusten är ett viktigt naturreservat och världsarv. Det är bland annat den enda plats på fastlandet där sjöelefanter parar sig, föder sina ungar och ömsar.

Eldslandet

Vi fortsätter söderut till Eldslandet där vi stannar i Ushuaia, världens sydligaste stad. Härifrån kan man till exempel ta en båttur på Beaglekanalen, sundet mellan Eldslandet och några öar, där Charles Darwin åkte på 1830-talet, och fick en massa intryck som bidrog till hans utvecklingsteori.
Vädret är synnerligen föränderligt här nere. Två världshav möts och vi är ganska långt söderut, ungefär lika långt från sydpolen som Skåne är från Nordpolen. Av någon anledning är ju området runt sydpolen mycket kallare än området runt Nordpolen. Regn eller snö kan växla med varma sköna vindar, som lika snabbt kan övergå i kalla stormbyar från Antarktis. Landskapet lär inbjuda till vandringar och staden lär ha ett trevligt publiv. Det låter helt okej!

Torres del Paine

Sedan åker vi in i södra Chile och nationalparken Torres del Paine. När vi kommer dit har resan pågått precis en månad. Den här delen av Anderna sägs vara den allra mest spektakulära delen av bergskedjan. Här blir det några dagar med vandringar, toppturer och fantastiska vyer. Här kan man få se condorer och pumor, rävar och många fåglar. Jag har för övrigt hört att vägarna är väldigt dåliga i området. Blir intressant!

Resan och förberedelserna går vidare

Dagarna går och listan på allt jag har tänkt hinna innan onsdag bara växer... Och så ska jag ju kolla så jag har det jag behöver ha med mig - och köpa det som saknas. Trevliga små måsten!
Idag har jag dessutom sökt jobb! Var, det är en hemlighet tills vidare (utom för dem som inte redan vet det :)
Det är en del småpyssel också som måste fixas när man ska vara borta så pass länge. Räkningar som ska förutses och betalas, jobbplanering för när man kommer tillbaka, träffa familj och vänner - och äta surströmming!! Måste hinna äta det en gång till innan jag åker!

Oberá

Nåväl, när vi lämnat Iguaçufallen kör vi in i Argentina och kommer till Oberá, ”den svenska staden”. Varför den kallas så vet jag ännu inte, men det lär jag väl få reda på när det beger sig.

Buenos Aires
Därefter styr vi bussen mot det pulserande Buenos Aires, södra halvklotets näst största stad. Här finns massor med roliga saker att se och göra. Staden anses också vara lättpromenerad, trots att den är så stor. Det låter bra, tycker jag. Antagligen blir det att flanera längs den väldiga 9 juli-avenyn, besöka det berömda torget Plaza de Mayo med historiska byggnader och kanske strosa på shoppinggatorna Florída och Maipú. Ett besök på en tangorestaurang framåt kvällarna lär väl vara ett måste eftersom Buenos Aires är tangons födelsestad.

Ifall det inte blev någon utflykt till Uruguay från Iguaçu, så kan det nog bli en härifrån någon dag, det är inte långt.

Monte Hermoso
Sedan åker vi söderut över Pampas böljande grässlätter och kommer så småningom till badorten Monte Hermoso där många sydamerikaner semestrar. Här blir det några dagar med sol och bad - vilket låter härligt efter dagarna i storstaden. Det finns också möjligheter till diverse olika aktiviteter här. Får väl se vad man hittar på.

Vips, så har det gått tre veckor!

Nedräkningen har börjat!

Om åtta dagar tar jag tåget till Arlanda. Där ska jag träffa mitt blivande ressällskap! Nu bär det nämligen iväg med Rosa Bussarna igen, på en resa till Sydamerika. Den börjar i Brasilien, fortsätter till Argentina och avslutas med en vecka i Chile. Dessutom blir det kanske någon avstickare till Paraguay och/eller Uruguay. Totalt sju veckor!

Jag tänkte börja med att berätta lite om vilka platser vi ska besöka. Sedan kommer jag förhoppningsvis att kunna skriva om vad jag är med om, allt eftersom, när jag har tillgång till internet. Om det går hyfsat snabbt att lägga ut bilder, gör jag det också, annars får det räcka med text.

Jag har tjuvlånat en karta från www.rosabussarna.com som visar hur vi ska resa. Idag börjar jag med att berätta lite om första 1½:a veckan.

Rio de Janeiro

Resan börjar i ett varmt Rio. En stad med mycket att erbjuda för några händelserika dagar. Den kända karnevalen är i mars, men tydligen så kan man se brasilianare träna inför den året om, så det blir nog kul. Annars är det väl Kristusstatyn på Corcovadokullen som är mest känd. Och kanske utsikten från Sockertoppen, som man inte kommer upp på, på annat sätt än med linbana. Möjligen om man inte är klättrare förstås. Sedan finns ju världens största fotbollsstadion där, Maracanastadion. Låter rätt häftigt, även för en föga fotbollsintresserad som jag. Misstänker att man tar sig tid att slappa på Copacabana också. Det känns ju mer eller mindre som ett måste. När kvällen närmar sig öppnar Rios samba- och salsaklubbar. Kanske dansar vi loss ända till gryningen och tar oss en caipirinha, den traditionella brasillianska drinken.

Paraty

Från Rio åker vi söderut till staden Paraty (som uttalas pa-ra-tchi). Stadens centrum är förklarat som nationalmonument med sina kullerstensgator, gamla kyrkor och rikt dekorerade handelshus från den portugisiska tiden. Den ligger vid en vacker kust med öar och härliga stränder, och i de höga bergen bakom staden finns tropiska skogar.

Iguaçufallen

Brasilien och Argentina möts vid Iguaçufallen i sydamerikas längsta flod, Paranáfloden. Iguaçufallen är ett hundratal lodräta vattenfall som ser otroligt läckra ut på bilder. Googla! Troligen känner du igen dem från någon film. Det anses vara ett av jordens mäktigaste vattenfall. Fallen är omgivna av djungel med ett rikt växt- och djurliv och vi ska stanna där i några dagar. Även om det antagligen är väldigt turistanpassat, så ser jag verkligen fram emot denna naturupplevelse.
Härifrån kan vi kanske också göra någon dagsutflykt till Paraguay, vars gräns är alldeles intill.

Fortsättning följer!