Torres del Paine

Torres del Paine

Vi sitter i bussen igen och har lämnat det fantastiska Torres del Paine, De blå tornen (torres = torn på spanska, paine = blå på det indianspråk som pratades här en gång i tiden), som man hade sett så många gånger på bilder och nästan inte trott att de verkligen finns. Men det gör de, och nu har jag varit där. De reser sig i pompa och ståt, mitt i ett fantastiskt högfjällslandskap med snö och glaciärer på bergssluttningarna. Vandringen upp till deras fot är lång och rätt brant. Det tog på att gå och jag bestämde mig tidigt för att inte gå ända fram, eftersom jag bedömde att jag skulle behöva mer tid än vi hade. Åtta stycken gjorde det dock och de hade naturligtvis en episk upplevelse.

Själv känner jag mig helt nöjd med den vackra delen av vandringen som jag och några andra gjorde, även om jag inte såg ”tornen” på lika nära håll som de som gick ändra fram.

På kvällen grillade vi igen och jag satt kvar länge vid elden innan jag kände mig tillräckligt trött för att sova..Jag behöver ju mindre sömn än de flesta.

En annan sak som jag behöver mindre av än de flesta är värme! Jag har ju kommit till den glada åldern när man har inbyggd centralvärme och det har verkligen visat sig under dessa dagar när de flesta har på sig fleecetröjor och varma jackor och jag kör med linne och barbent, och ändå är för varm mest hela tiden. Ganska skönt faktiskt att inte behöva pylsa på sig.

Mot El Calafate

Nu är det måndag morgon den 20 februari och vi är alltså på väg igen. Nästa ställe blir El Calafate. Det innebär att vi ska tillbaka till Argentina.Det blir femte gången jag åker in i Argentina!

Från El Calafate ska vi åka till den stora Morenoglaciären. Det ser jag fram emot! Anderna levererar, det är ett som är säkert! Vilket fantastiskt vackert landskap. Tror banne mig det slår Norge! (Om man nu kan jämföra...)

Ska man klaga på något så är det möjligen vägarna. Den här delen av världen är så gott som helt asfaltsförgäten. Visserligen är grusvägarna breda och förhållandevis fina, som avverkningsvägar i Norrland, fast rakare och bredare. Men de är som tvättbrädor och förståss väldigt dammiga. Fast just nu, exakt när jag skrev förra meningen blev det asfalt! Hurra!

Tillägg en stund senare: Den asfalten varade inte länge. Bara ett par hundra meter.