Bariloche

Idag är det måndag 4 mars och vi har kommit till Santiago. Nu är det bara tre dagar kvar på resan. Det känns minst sagt konstigt.

Jag har skrivit flera inlägg igen som jag lägger in nu. Det första handlar om Bariloche, Argentinas chokladstad:

Vi kom, som jag skrivit tidigare, fram till Bariloche en dag tidigare än beräknat. Det var rätt sent när vi kom fram, så vi gjorde inte mycket annat än bäddade och la oss. Några satt uppe och pratade en stund.

Första dagen här var i söndags. Vi började med att storstäda bussarna, och mina underställsbyxor som varit borta några dagar, kom fram.

Sedan åkte Niklas, Lars-Åke och jag in till stan. Vi besökte turistinformationen för att ta reda på mer om några ställen som vi funderar på att besöka, och få svar på några andra frågor. Sedan gick vi runt på stan. På ett torg var det en vegetarianmanifestation. Otippat i köttets förlovade land, måste jag säga.

Vi kollade på fina hus, tittade i affärer och köpte choklad. Choklad är en av grejerna med den här staden, då det finns flera chokladfabriker här, som tillverkar en stor del av landets choklad.

Barliloche är en av Argentinas populäraste skidorter och det märks på många sätt, inte minst i affärerna, att det är vintern som är högsäsong. Det finns ett hyfsat stort centrum där allt, precis allt, är inriktat på turismen. Vi gick en bit utanför, genom bostadsområden till ett köpcentrum som hade en helt annan karaktär. Lägre priser och bara ortsbefolkning bland kunderna. Där finns också en bokhandel som ingår i en kedja som heter Uppsala Grundaren av bokhandelskedjan hade utvandrat till Sverige, men flyttade tillbaka till Argentina och startade den, och gav den namnet Uppsala..

Maten var i alla fall jättebra i de flesta restaurangerna även i centrum. Vi åt våra sista stora goda köttbitar innan vi lämnar landet. Här har jag ätit säkter tio gånger så lite grönsaker som hemma och tio gånger så mycket kött – och magen har funkat mycket bättre än hemma! Märkligt, eller?

Nå, i alla fall, innan vi åkte ”hem” från stan den första kvällen, gick vi förbi torget där ”Argentinas förening för vegetarianism” höll till. De hade dragit igång musiken från en scen. Det var ett rockband som spelade. De var riktigt bra, och körde även lite bluesstil med munspel i en del låtar. Helt i min smak.

Sedan spelade ett band med ovanlig instrumenkonstellation; cello och elbas, tvärflöjt och blockflöjt, akustisk gitarr och en annan gitarr med rund låda, plus en trumma av folkmusikkaraktär och en tjej som sjöng. Bandmedlemmarna var ungdomar och jättebra på att spela, men musiken var lite tråkig. Sega låtar. Dessutom var det kallt så vi gick hem ganska snart. Innan vi la oss åt vi ost och kex som vi hade köpt och satt vid elden en stund.

Cerra Leones

Nästa dag, som var i måndags (27/2) åkte en grupp på åtta av oss till Cerra Leones, ett berg där det finns grottor. Det var inga märkvärdiga grottor, men det var ändå en intressant utflykt eftersom guiden var så bra och hade mycket att berätta. Berget bildades av ett vulkanutbrott på havsbotten för 150 miljoner år sedan när hela det som sedan blev södra Sydamerika låg under vatten. Berget blev ihåligt som en ost. Vi besökte fyra grottor. På ett par ställen finns det 1300-åriga grottmålningar. Otydliga och svåra att upptäcka, men när guiden visade dem, blev de ändå tydliga.

I den sista grottan finns en fem meter lång gång där vi gick på huk och sedan kröp den sista en och en halv metern. Det var trångt, mörkt och spännande. Vi kom in i en annan stor grotta. Guiden släckte lamporna som han hade med sig och vi upplevde ”kolsvartet” en stund.

Längst in i grottan finns en liten sjö med källvatten. Jag smakade, men det var inte särskilt gott.

Sedan gick vi upp på toppen av berget. Därifrån är det utsikt över anderna i alla riktningar. Allt som allt var det en intressant och lärorik tur om geologi, natur och historia.

Igår, tisdag, regnade det. Jonas, Niklas, Lars-Åke och jag tog en taxi in till stan (vi bor på en camping som ligger cirka 5½ km från centrum) och besökte två chokladfabriker. De har byggt glasväggar så att man kan se hur tillverkningen gåt till. Jag är ju lite småintresserad av livsmedelsindustri så jag tyckte det var riktigt roligt, även om det inte var så mycket man fick se. Naturligtvis hade de också butiker i anslutning till fabriken så att man kunde köpa allt man ville och mer därtill. Hela staden kryllar för övrigt at chokladbutiker. Chokladtillverkningen är verkligen en jättegrej här.

I övrigt blev det en lugn dag med lite shopping och en massa kafé-, bar- och restaurangsittande.

Efter de fantastiska ställena vi har varit på de senaste tre veckorna måste jag nog säga att Bariloche kändes lite som ett bakslag, även om det var en trevlig stad. Å andra sidan var det skönt med några stilla dagar efter alla fantastiska upplevelser som avlöst varandra i en rasande fart.

Sammanfattning Argentina

Det var sista hela dagen i Argentina, efter totalt 30 dagar i det här landet. Det som mest har utmärkt landet, förutom stäppen och Anderna samt köttet, är att det är så europeiskt. Så gott som alla som bor här har europeiskt ursprung. Alla indianer dödades eller deporterades tidigt av de första kolonisatörerna och den invandring som sedan skedde sopade bort alla spår av den gamla kulturen. Man ser nästan ingenting av den ens i turistsammanhang.

Barliloche är den stad av de vi har besökt där det var allra tydligast. Där finns en skandinavisk skidshop, italienska och tyrolska restauranger och många, många namn på platser, hotell och annat som påminner om det europeiska ursprunget. Inte minst är mycket hämtat från alperna, till exempel sankt bernhardshundar, musik och en hel del namn. Campingen vi bodde på heter till exempel El Yeti.

En annan sak om Bariloche förresten. Det var ju som sagt ett vulkanutbrott i Chile, inte långt härifrån, för några veckor sedan. På många berg och på flera ställen på marken och även på en del hustak, ser man askan som fallit ner över området. Vi körde nyss förbi en sjö som är alldeles brun av aska på ytan.

Och så en annan sak om Argentina. Människorna här är mycket vänliga och pålitliga. Det är också något som utmärker landet.

Nu är det onsdag och vi sitter i bussen igen och är på väg mot Chile. Det ska bli roligt att komma till ett nytt land igen. Jag förväntar mig att få se mer av det jag förknippar med Sydamerika; det vill säga en äldre kultur som tar sig olika uttryck i modern tid.

För övrigt har jag namnsdag idag. Jag heter ju inte bara Elisabet, jag heter Maria också vojvoj, som mammas faster Maria brukade säga. Fast henne kallade vi bara Faster. Jag trodde länge att hon hette så.