Det är lördag. Klockan är snart ett och jag sitter på flygplatsen i Paris och skriver. Vi lämnade Santiago igår kväll efter ett sorgligt farväl till personalen och några av reskamraterna som skulle stanna kvar eller resa vidare någon annanstans.
När planet hade lyft passerade vi Anderna, i höjd med några riktigt höga toppar. Häftigt är bara förnamnet.
Under natten sov man förståss lite sisådär. Det känns märkligt att resan är slut. Jag fattade inte förrän igår att vi skulle åka därifrån, och idag vid halv 10, fransk/svensk tid, när vi ställde om klockan, kom det bara spontant ”då är den halv 6 hemma då”.
Även om det självfallet skulle vara tröttsamt och antagligen till och med enahanda att leva så här jämt, känns det hemskt när det är över. Man lämnar ett underbart liv.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar