Santiago

Vi kom fram till Santiago i måndags (5 mars) eftermiddag. Efter att ha installerat oss på rummen och duschat, kändes det lagom med en promenad i närheten av hotellet och middag. Åsa och jag delade rum och sängarna var sköna. Fast nog kändes det vemodigt att ha lämnat bussarna för gott...

I tisdags åkte ganska många av oss på en utflykt till Valparaiso, Santiagos hamnstad där också en stor del av den offentliga administrationen finns. På vägen dit besökte vi en vingård, där vi fick en intressant guidning och vinprovning. Jag tyckte mest om deras vita vin som hade en underbar fruktsyra, så jag köpte två flaskor.

Valparaiso

Valparaiso är en mysig stad som är byggd på flera branta kullar vid havet. Där finns både en stor hamn för transport- och persontrafik och en fiskahamn. I Chile, liksom i de andra länderna vi besökt, gillar man att dekorera husen med vackra målningar. I Valparaiso har dessutom många konstnärer bosatt sig, så många hus i de olika stadsdelarna är prydda med fantastiska konstverk. Vi gick omkring och beundrade dessa och njöt av atmosfären.

Eftersom det är så många branta vägar i stan, har man byggt bergbanor till olika bostadsområden. Åsa och jag åkte två olika och hamnade i jättemysiga kvarter.

Mat och dryck stod förstås också på schemat och något litet att ta med sig hem. För min del blev det några fina kort med motiv från staden.

Santiago

Onsdagen och torsdagen tillbringade vi med att promenera omkring i Santiago och uppleva staden. Det finns inte särskilt många sevärdheter där, men det är en härlig, vardaglig atmosfär överallt. Vi gick bland annat till fiskemarknaden, där fiskare saluför nattens fångst. Där åt vi också jättegod, färsk plattfisk på ett litet sjabbigt hak med massor av känsla.

Vi gick till en vanlig marknad där det fanns både hantverk och krimskrams. Vi åkte med bergbanan upp till den stora jungrustatyn som blickar ut över staden likt en miniatyr av den med hennes son i Rio. Därifrån var utsikten över stan magnifik och för första gången förnamm vi lite av den berömda smoggen som sägs ständigt ligga över stan. ”Nerifrån” märkte man dock inget alls av den. Bara varm sol.

Katedralen tittade vi också på och den jättestora chilenska flaggan utanför Monedapalatset, det som bombades vid militärcupen 1973. Vi gick runt i underbara kvarter med färgglada hus och härliga väggmålningar. Mest av allt berördes vi av Museet för mänskliga rättigheter, där chilecupen och och de tjugo åren med militärdiktatur lyfts fram. Det är en fantastiskt välgjord och intressant utställning, som trots att så gott som all text enbart är på spanska, verkligen går rakt in i hjärtat. Det som händer i arabvärlden gör den extra aktuell. Livets kanske viktigaste fråga.

I Santiago åt vi också några goda middagar på olika restauranger och i onsdags kväll hade vi gemensam avslutningsfest för resan.